Mamma skriver.

Tänkte att det här skulle bli ett ställe där även jag fick skriva av mig lite. Men att det också kommer vara ett sätt att informera alla er som kommer följa Jenny när det äntligen blir dags för hennes operation.
Först lite om allt innan. Tror inte att det finns någon förälder som inte grämer sig när det visar sig att man missat något som gäller ens barn. Som vi tjatat på Jenny att använda en ryggsäck istället för den väskan hon envisades med att ha. Vi erbjöd henne att köpa precis vilken hon ville för vi såg ju att axlarna såg så sneda ut. Men tanken på att det var något fel i hennes rygg slog oss aldrig. Hon red och var aktiv på idrottslektionerna i skolan. Höll på med yoga här hemma.Klagade aldrig över att ryggen besvärade henne. Vi misstänkte aldrig att det kunde vara något fel! Hur kan man vara så blind. Allt finns där. Skulderbladet som står ut, vecket i midjan och den s-formande ryggraden. Visst hade vi funderat men inte tänkt längre.
Tack skolan för att ni såg det ni såg. Tack för att ni har följt upp henne och velat veta hur det har gått.
Nu har ryggen börjat ge henne problem. Den älskade ridningen har hon avstått. Gör för ont. Häromdagen så var det tårar i köket för att en bakåtkullerbytta på idrotten inte fungerat. Besvären ökar vi märker det nu.
Nu går vi här i väntans tider och vill helst att operationen ska ske nu. Väntan börjar bli tung för vi vill ju helst att det hela ska vara över. Vill ju helst att Jenny ska vara så pass pigg att vi kan ha en bra, om än lugn, sommar.Men det är bara att vänta.