Hej gen! Jag kom på att om det är någon där ute som vill ha lite tips eller vill veta mera som jag inte redan har skrivit här, så är det helt okey att maila mig (för jag är inte särskilt bra på att svara på kommentarer). Jag vet att jag hade velat ha någon att prata med som redan hade gått igenom samma sak som jag innan jag opererades.

Ha det bäst!

min mail :jenny.wiklund.123@gmail.com

2 år efter op.

Hej, nu är det länge sedan jag sist skrev men idag är det två år sedan jag opererades i ryggen!

Två år, det är en lång tid, det känns som att det inte alls var länge sen jag vaknade upp på sjukhuset och sa mina första ord som nyopererad "tryck på morfinpumpen".

Den här operationen har betytt så mycket för mig, om nån skulle fråga om jag ångrar att jag gjorde det så skulle jag säga nej utan att tveka. Alternativet skulle ju vara att bli krympling och bli förtidspensionerad vid 25 och få hjärt- och lung-problem. Det var aldrig ett val när jag skulle opereras egentligen.

Men idag då? Hur går det?

Jo nu mera så känner jag inte av ryggen särskilt mycket, jag har i princip aldrig ont, men jag känner mig stel ibland, vilket är ganska förståeligt. Jag tänker inte på ryggen så mycket som i början, men det är liksom som att jag alltid är medveten om den i bakhuvudet, det går inte en dag utan att jag tänker på den minst en gång. det går att likna det med att ha en t ex. en leverfläck som du alltid ser, du tänker inte på att du har den för den har nästan alltid varit där, men du lägger märke till den, du är ju alltid medveten om att den finns där. Jag vet inte om det där gick att förstå särskilt bra men det är så det är för mig och min rygg.

Med träning går det också ganska bra, det är vissa saker som jag inte kan för att det tar stopp, som t ex. sit-ups. Annars så går det bra, jag har svårare att träna magen men det går med vissa övningar. Jag började rida också men slutade för att jag inte hade tid för det längre.

Det var allt för den här gången, så kanske jag skriver och lägger ut bilder på hur ärret ser ut snart.

Hej, jag lever (igen) men jag är lat

Hej igen!

Äntligen skriver jag igen, det har gått alldeles för lång tid sen det senaste inlägget. Dock så har jag en ursäkt (en dålig en, men en ursäkt iallafall) sanningen är den att jag är lat, det är sommarlov och jag är lat och har nu i några veckor tänkt att jag ska skriva men jag har också tänkt att jag gör det imorron istället. Men nu skriver jag igen och det är ju bra!

Så, då ska jag väll börja skriva om ryggen också!

Jo som jag skrev förra gången så har jag inget förband längre utan bara en lång tejpbit längst hela såret istället, den sitter inte där för att hålla ihop såret utan bara för att skydda så att jag får ett fint ärr.

Tidigare hade jag också ont vid skulderbladen för att jag låg ner så mycket, men det har gått över nu. Däremot så händer det att det börjar klia på ställen där jag fortfarande inte har någon känsel vilket är riktigt irriterande. men utöver det så har jag inte ont någonstans och jag tar inget smärtstillande

Jag blir inte trött lika lätt längre och jag har till och med gått på stan i ca. fem timmar två gånger.

Nu är såret föresten helt läkt och troligtvis musklerna också, så nu får jag äntligen bada(vilket jag inte fick tidigare, bara duscha)!

Imorgon ska jag till linköping igen och bli röntgad igen för att dom ska ha bilder från efter operationen också.

men nu ska jag börja skriva lite oftare (hoppas jag) hej då!

Hej hej jag lever fortfarande!

Ledsen att jag inte har skrivit på länge, det har varit en körig vecka för mig.

Så, här kommer en veckorapport:

På tisdagen hände det inte så mycket men på onsdagen åkte jag till distriktssköterskan för att ta bort de sista agrafferna och satte tejpbitar över såret istället. Där tog de också en odling på sårvätskan som inte hade slutat då, för att se om det skulle kunna finnas bakterier.

På torsdagen tog min bror studenten så då var det ganska påfrestande med tanske på att jag blir trött jättelätt, trotts det så var jag ovanligt pigg.

På fredagen gick jag på min skolavslutning vilket också var påfrestande men väldigt roligt.

på lördagen sov jag fram till lunch och stannade resten av dagen i sängen. Både studenten och skolavslutningen hade varit mer påfrestande än jag hade trott så jag behövde den tiden i sängen.

På lördagen hade också vätskandet också slutat.

Igår hände inte så mycket men idag så åkte vi till distriktssköterskan igen för att kolla på odlingen och för att lägga om såret. Där sa de att jag inte behövde äta penicillin och så tog hon bort förbandet och tejpbitarna och satte istället en lång tejpbit längst hela såret istället.

Det får bli allt för idag, bye bye!

Hej igen!

I förrgår kom Lovisa i några timmar, det var kul att träffa henne igen fast precis som förra gången någon kom och hälsade på mig så sov jag ganska mycket efteråt.

Idag däremot så var vi på vårdcentralen för att ta bort agrafferna (häfftklammrarna) hos distriktssköterskan. Det gick ganska bra, dock så tog vi inte bort ala agrafferna idag bara den övre hälften, för att de inte ville ta bort dem i det området där det fortfarande vättskar sig. Så på onsdag ska vi tillbaka och ta bort resten. 

Idag var också första gången som jag åkte bil vilket gick förvånansvärt bra.

Tack och hej för idag.

ps. bilden till vänster: hälften av agrafferna är borta, bilden till höger: agrafferna och tången de togs bort med.

Hej hej!

Jag vet att jag inte har skrivit på några dagar men det är nog så det kommer att vara, för jag orkar inte skriva varje dag.

I torsdags hände det en sak. På  morgonen skulle jag duscha och innan tittade mamma till förbandet. I tron om att det skulle se ut som det alltid har gjort (helt vitt utan fläckar) så blev det en lite chock när vi såg att längst ned på förbandet där det alltid varit fint fans nu en en röd fläck, såret hade börjat vättska sig. så jag duschade och vi lade om såret och ringde distriktssköterskan som senare kom och tittade till det. Hon sa att det inte såg ut som en infektion och att det troligtvis bara var sårvätska som behövde få komma ut. Innan hon åkte fick vi några kompresser som vi skulle använda när vi lade om såret så att det inte skulle blöda igenom.

På fredan hade det inte blivit bättre, det rann mer nu och det såsade igenom kompresserna. dessutom så hade vi inte särkilt mycket kvar att lägga om med. Så vi ringde vårdcentralen och bad dem att packa lite saker att lägga om med och så fick pappa hämta det när han åkte hem.

Idag när jag vaknade så var förbandet helt fläckfritt vilket troligtvis berodde på att vi hade använt en sårduk för att lägga om kvällen innan, men efter lunchen så började det synas lite men inte alls mycket, så vi hoppas att det är på bättringsvägen. :)

I torsdags kom också Vega och Sara på eftermiddagen, det var jättekul att se dem igen men trots att de bara var här i två timmar behövde jag sova i en och en halv timme efteråt. Det är jobbigt för det känns som att allt jag gör gör mig trött, men det blir nog bättre snart hoppas jag.

oj, vad långt det blev idag. Dags att sluta, hej då!

 

Jenny skriver:

Äntligen hemma!!

Igår fick vi äntligen åka hem vilket var oväntat men otroligt skönt. Det kändes skönt att sova i sin egen säng, äta vid sitt eget matbord osv. Samtidigt var det lite jobbigt att inte ha en justerbar säng och att inte ha sjuksköterskor som kommer när man ringer på dem, men det klarar jag mig utan.

Idag har jag inte gjort så mycket, mest bara legat i sängen och hållt på med datorn och tittat på TV i soffan.

Imorron kommer Vega och kanske Sara, det ska bli kul att träffa andra mäniskor än min familj som omväxling och jag och mamma ska börja våra dagliga promenader imorron så vi får väll se hur långt vi kommer (ska vi gissa på 50 meter eller?).

aja, det får vara allt för idag hejdå!

ps. Någon undrade vilka det var som opererade mig, det var Hans Tropp och Peter Ahlinder.